Italian Mannerist Painter, ca.1528-1588  Related Paintings of VERONESE (Paolo Caliari) :. | The Sacrifice of Abraham | Jupiter Smiting the Vices (mk05) | Moses Saved from the Waters of the Nile | Portrait of a Venetian Woman we | Hercules,Deianira and the centaur Nessus,late Work |
Related Artists:
Charles Joshua Chaplin
(8 June 1825 - 30 January 1891) was a French painter and engraver. He was born in Les Andelys, Eure, France to an English father and a French mother. Although he spent the whole of his life in France, he only became naturalized in 1886. He died in Paris, France. Chaplin conducted art classes specifically for women at his studio. The American artist Mary Cassatt and the English artist Louise Jopling were among Chaplin's students.
Jean Simeon Chardin
(2 November 1699 - 6 December 1779) was an 18th-century French painter. He is considered a master of still life, and is also noted for his genre paintings which depict kitchen maids, children, and domestic activities. Carefully balanced composition, soft diffusion of light, and granular impasto characterize his work. Chardin was born in Paris, the son of a cabinetmaker, and rarely left the city. He lived on the Left Bank near Saint-Sulpice until 1757, when Louis XV granted him a studio and living quarters in the Louvre. Chardin entered into a marriage contract with Marguerite Saintard in 1723, whom he did not marry until 1731. He served apprenticeships with the history painters Pierre-Jacques Cazes and Noël-Nicolas Coypel, and in 1724 became a master in the Academie de Saint-Luc. According to one nineteenth-century writer, at a time when it was hard for unknown painters to come to the attention of the Royal Academy, he first found notice by displaying a painting at the "small Corpus Christi" (held eight days after the regular one) on the Place Dauphine (by the Pont Neuf). Van Loo, passing by in 1720, bought it and later assisted the young painter
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.